Bernát Heller, laŭ la hungarlingve kutima nomordo Heller Bernát estis hungara literaturhistoriisto, altlerneja instruisto, instruisto.

Bernát Heller
Bernát Heller
Bernát Heller
Persona informo
Naskiĝo la  16-an de marto 1871(nun 1871-03-16)
en  Hungara reĝlando  Aŭstrio-Hungario Nagybiccse
Morto la 26-an de februaro 1943
en  Hungario Budapeŝto
Tombo Farkasrét Jewish cemetery
Lingvoj hungaragermanaarabahebrea
Ŝtataneco Hungario
Alma mater Juda UniversitatoUniversitato Eötvös Loránd
Okupo
Okupo orientalistorabeno • universitata instruisto
vdr

Bernát Heller[1] naskiĝis la  16-an de marto 1871(nun 1871-03-16) en Nagybiccse (Hungara reĝlando, Aŭstrio-Hungario, nuntempa Bytča en Slovakio), li mortis la 26-an de februaro 1943 en Budapeŝto.

Biografio redakti

Bernát Heller devenis el juda familio. Li studis en Hungara Rabena Instituto kaj Reĝa Universitato de Budapeŝto. Li doktoriĝis en 1894, post 2 jaroj li iĝis rabeno, samtempe diplomita pedagogo. Inter 1896-1919 li instruis en mezlernejo, inter 1919-1922 li estis gimnaziestro de la juda gimnazio en Budapeŝto, poste li instruis en la Rabena Instituto ĝis 1935 (tamen interrompo okazis). Intertempe en 1931 li pensiuliĝis. Li esploris krom la Biblio judajn, hungarajn kaj arabajn fabelojn.

Li edziĝis en 1901.

Elektitaj kontribuoj redakti

  • Az evangéliumi parabola viszonya az Aggádához (1894)
  • Mely főszempontokból alakította át Goethe az Iphigeniáját? (1899)
  • Éléments, Paralléles et Origines de la Légende des Sept Dormants (1904)
  • Le Légende judeo christienne du Compagnon au Paradis (1908)
  • Az arab Antar-regény (1918)
  • A héber mese I-II. (1923-1924)
  • Bibliographie des ouvrages du professeur Ignác Goldziher (1927)
  • Das hebräische und arabische Märchen (1930)
  • Die Bedeutung des arabischen Antar-Romans für die vergleichende Literaturkunde (1931)

Fontoj redakti

Referencoj redakti