Ĵazpianado: Malsamoj inter versioj

[kontrolita revizio][kontrolita revizio]
Enhavo forigita Enhavo aldonita
Neniu resumo de redakto
Linio 12:
 
Post la [[svingo (muzikstilo)|svingo-epoko]] en [[modernĵazo]] multaj pianistoj revenis al prefere „frapinstrumenta ludmaniero“ kaj sonigis „siajn instrumentojn klaraj, travideblaj kaj malmolaj.“<ref>Andre Asriel ''Jazz'', S. 399</ref> Aliaflanke ekde [[Chick Corea]] pianistoj ree traniris al tio,alproksimiĝis al [[Romantisma muziko|romantisma]] sonidealo kaj meti ekzemple pli forte je [[pedalo|pedalsono]].
<!--
Bereits in den 1940er Jahren wurde teilweise das mechanische Piano im Jazz durch elektro-mechanische Instrumente ersetzt. Damals hat [[Earl Hines]] auf einem Storytone-E-Piano gespielt und aufgenommen. Ende der 1950er folgen Musiker wie [[Ray Charles]] und [[Sun Ra]] und bereiten den Boden für den Einsatz des [[E-Piano]]s: [[Joe Zawinul]] experimentierte mit den Klangfarben unterschiedlicher Tasteninstrumente: Für „[[Mercy, Mercy, Mercy]]“ verwendete er ein [[Wurlitzer Electric Piano|Wurlitzer-Piano]], während er „Country Preacher“ auf dem [[Fender Rhodes]] einspielte, auf dem er einen perkussiveren Sound erzeugte.<ref>Vgl. Henry R. Martin, Keith Waters ''Jazz. The First 100 Years'' Cengage Learning 2005, S. 349</ref> In der Nachfolge erweiterten insbesondere im [[Fusion Jazz]] E-Pianos, [[Synthesizer]] und andere [[Keyboard]]s das Klangbild; heute ist das Klavier eines von vielen Tasteninstrumenten im Jazz.
 
Jam en la 1940-aj jaroj oni anstataŭis la mekanikan pianon en ĵazo parte per elektro-mekanikaj instrumentoj. Tiam [[Earl Hines]] ludis kaj registris per ''Storytone''-elektronika piano. Fine de la 1950-aj jaroj sekvis muzikistoj kiel [[Ray Charles]] kaj [[Sun Ra]] kaj preparis la grundon por la uzo de [[elektronika piano]]: [[Joe Zawinul]] eksperimentis per la sonkoloroj de diversaj klavarinstrumentoj: Por „[[Mercy, Mercy, Mercy]]“ li uzis [[Wurlitzer Electric Piano|Wurlitzer-Piano]], dum kiam li sonregistris „Country Preacher“ kun [[Fender Rhodes]], per kiu li generis frapinstrumentecan sonon.<ref>Vgl. Henry R. Martin, Keith Waters ''Jazz. The First 100 Years'' Cengage Learning 2005, S. 349</ref> Postsekve aparte en [[fandiĝo-ĵazo]] elektronaj pianoj, [[sinteziloj]] kaj aliaj [[muzikklavaro]]j pliampleksigis la sonbildon; nun la piano estas unu el multaj klavarinstrumetntoj en ĵazo.
Jeder der in den letzten 100 Jahren entstandene Jazz-Stil und jede echte Neuerung des Jazz-Pianos zeichnet sich dadurch aus, dass sie auch in späteren Entwicklungen mehr oder weniger Verwendung findet.<ref>vgl. [[Billy Taylor]] ''Jazz-Piano'' Dubucque 1983</ref> Damit ist das Jazz-Piano stilistisch ähnlich vielfältig wie der Jazz überhaupt.
 
-->
Ĉiu ĵazstilo ekestinta dum la lastaj 100 jaroj kaj ĉiu vera novigo de la ĵazpiano distingiĝas per tio, ke ĝi ankaŭ en pli malfruaj evoluoj estas pli malpli uzataj.<ref>vgl. [[Billy Taylor]] ''Jazz-Piano'' Dubucque 1983</ref> Per tio la ĵazpiano estas laŭstile simile varia kiel ĵazo entute.
 
==Bibliografio==
*Mark Levine, ''The Jazz Piano Book''